Jag har en liten hemlighet och jag berättar den bara om ni lovar att inte säga "Vad var det jag sa?" eller "Men Titti!". Okej? Här är den; jag ramlade på cykeln i morse. Japp, en riktig grusvurpa blev det i en kurva och lite lagom fort gick det också. AJ! Jag är blåslagen på både armar och ben, men framförallt blev jag faktiskt lite rädd. Nu har jag tagit ett moget beslut; jag ska inte försöka slå nya rekord på vägen till jobbet eftersom det är en väg med ganska många faror.
När jag var liten fick vi inte ta fram cyklarna förrän sopbilen tagit bort allt grus. Då var det officiellt vår och vi fick äntligen ta fram cyklarna. Jag kanske borde lyssna lite oftare på min mamma nuförtiden också?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar