Jag måste dricka mer

Jag dricker alldeles för lite. Jag får knappt i mig några glas vatten om dagen och vin ska vi inte tala om. Men en och annan cocktail ska jag nog kunna få i mig nu när jag fått så fina nya glas. Min små söner måste ha sparat väldigt länge för att kunna ge mig en så fin mors-dags-present. (Dessutom kan man ju alltid använda dem till glass och det brukar gå ner utan några som helst problem).

Deja vu

Med drygt två veckor kvar till Vätternrundan dyker den där känslan upp igen. Motviljan mot att cykla, ursäkterna för att slippa. Den där ologiska känslan av att någon tvingar mig att göra detta och att jag tycker väldigt illa om den där någon (dvs. mig själv). Oron för att man inte tränat tillräckligt eller förberett sig ordentligt. Nervositeten, irritationen och nedstämdheten. Som ett brev på posten dyker den upp igen, några veckor innan den stora utmaningen. Men jag har varit med förut och vet att den går över, erätts med adrenalin och glädje när det väl är dags. Och när det känns tungt, vare sig det gäller träning eller lopp, så gäller det att bita ihop och följa det råd min kloka vän Maria gav mig inför Vasaloppet: "Gör det bara Titti. Gör det bara."

Irriterande

I söndags cyklade jag och Niclas 5 mil tillsammans. Trots att han suttit still hela vintern och har sämre grundkondition är han så mycket snabbare än mig! Så irriterande, framförallt eftersom han envisas med att dra ifrån hela tiden. Nåja, cykelturen måste väl ändå räknas som en bra paraktivitet, ni vet vikten av att ha gemensamma intressen och allt det där...

Barnlek

Just nu är mina barn väldiga mammiga och jag är väldigt barnig, dvs. ingen av oss vill helst vara ifrån varandra. Det hindrar dock inte mig (oss) från att träna. Igår blev det 2 km uppvärmning till en backe och de cyklade bredvid. Väl framme fick de fika och leka medan jag sprang backinteravaller. De hkälpte även till med att skrika "klara, färdiga, gå!" och räkna antalet intervaller. Sedan cykade/sprang vi hem igen. Alla nöjda, lagom trötta och glada :)

Mammas pojke!

För några veckor sedan tipsade jag om Willes nya springcykel. Den har uppenbarligen fyllt sitt syfte, numera kan han cykla UTAN stödhjul! Inte illa för en treåring!

Aaaveeeenyyyyyn

Jag spenderade tre dagar den här veckan i "lilla London", dvs. Göteborg. Jag är ju urstockholmare vilket innebär en genetisk motvilja till Feskekörka, Avenyyyn och goa gubbar :)

Nej, allvarligt talat så gillade jag verkligen staden och trots att det var en jobbresa hann jag med en hel del träning. En morgon sökte jag upp närmaste morgonpigga sats och styrketränade med en kollega. En annan dag avslutades med löptur i centrala Göteborg. Görgott!

Småbarnstrick

Den här bloggen skulle kanske byta namn till konsten-att-få-tid-att-träna-som-småbarnsförälder. Här är mitt senaste tips:
låt barnen cykla när ni springer! Jag och femåringen stack ut tillsammans i lördags förmiddag och han orkade i hela 5 kilometer! Väldigt kul för både honom och mig!

Igår lärde sig 3-åringen cykla utan stödhjul (!!) så snart får jag nog två små cyklister med mig på löprundorna.

Snorsporter

Efter vår 5-milsruda i fredags kunde jag och Teresia konstatera att vi ännu en gång valt att utöva en snorsport. Det är som sagt inte första gången, tvärtom har hela klassikern genomsyrats av snor. Simma i spöregn i öppet vatten = snorsport. Åka skidor = den västa snorsporten. Cykla = uppenbarligen också en snorsport. Löpning = hel okej ur snorsportsperspektiv.

Efter att klassikern är över kanske vi ska ägna åt oss något lite lugnare, icke snorigt. Bikramyoga verkar ju kul...men kanske lite svettigt?