Deja vu

Med drygt två veckor kvar till Vätternrundan dyker den där känslan upp igen. Motviljan mot att cykla, ursäkterna för att slippa. Den där ologiska känslan av att någon tvingar mig att göra detta och att jag tycker väldigt illa om den där någon (dvs. mig själv). Oron för att man inte tränat tillräckligt eller förberett sig ordentligt. Nervositeten, irritationen och nedstämdheten. Som ett brev på posten dyker den upp igen, några veckor innan den stora utmaningen. Men jag har varit med förut och vet att den går över, erätts med adrenalin och glädje när det väl är dags. Och när det känns tungt, vare sig det gäller träning eller lopp, så gäller det att bita ihop och följa det råd min kloka vän Maria gav mig inför Vasaloppet: "Gör det bara Titti. Gör det bara."