Rädda dinosaurien!

Gårdagens eftermiddag spenderade jag och barnen på en närliggande strand med några vänner. Mitt i all lek, pannkaksätning och glasstjatande lyckades en kompis barns uppblåsbara dinosaurie slita sig loss och flyta ut till havs (nåja, sjöss). Eftersom jag tränar inför Vansbrosimmet var det tydligen självklart för alla att det var jag som skulle simma ut och hämta det förrymda urtidsdjuret.

Jag sprang ut i vattnet med samma entusiasm som Pamela Anderson i "Baywatch" på den tiden då det begav sig (nja, mina uppblåsbara kuddar är möjligtvis någon modell mindre, men va fan jag har ju faktiskt ammat två barn).

När jag började simma utåt kände jag dock hur något slingrade sig kring mina ben och armar. Jag provade att byta riktning men det blev bara värre. UNder vattenytan var hela området täckt av tjockt sjögräs. Med bilden av gäddor och ålar i bakhuvudet simmade jag snabbt tillbaka in till stranden.

Efter mycket kämpande lyckades vi ialla fall rädda djuret eftersom det flöt i land längre bort och som hjältar återvände vi till skaran av beundrande barn och föräldrar.

Sommarregn

I morse när jag vaknade var det oroväckande moln på himlen och en timme senare täcktes marken av små regndroppar.Det enda positiva är att det blir svalare väder till lunchpasset. Jag brukar springa en runda på 9 km som sträcker sig över Kungsholmen. Det är roligt att variera skogspassen med lite stadskänsla. Dessutom känner jag mig lite storstadschic när jag jobbar i stan mitt på dan. Det krävs inte mycket för att förortsmammor ska känna sig glamourösa :)

Öronbarn

När jag var liten var jag ett öronbarn. Det gick faktiskt så långt att jag var tvungen att operera mig och numera har en konstgjord trumhinna. Alla öronproblem fick till följd att jag inte fick doppa huvudet och därmed inte blev så van vid vatten. Jag var alltså inte någon hejare på att simma. Det här är 25 år sedan, men för min mamma har tiden troligtvis stått still. Hon är sjukt rädd för att jag ska drunka under Vansbrosimmet och påminner mig ständigt om hur "läskigt jag tycker att det är med vatten". Jag undrar om jag kommer göra samma sak mot mina barn. Tänk när Max ska göra lumpen och jag påminner honom om hur maniskt rädd han är för flugor. Eller när Wille ska gå på bio med en tjej för första gången och jag varnar hans date för att ta med honom på någon Emil-film eftersom "Emils pappa är så läskig".

Grillad

I går kväll blev det en mils löpning i det gassande solskenet. Pga. värmen tog jag en spontan vätskepaus hos min syster efter att ha avverkat halva sträckan. De hade precis avnjutit en grillmiddag tillsammans med mina föräldrar och det var lockande att slå sig ner på altanen. Men jag hällde lite vattnet på huvudet och sprang vidare. Belöningen blev isglass och några avsnitt av "Sopranos".

Långpass eller inte?

Tydligen är det inte någon bra idé att köra långpass för tätt inpå en tävling. Det är trist för jag är väldigt sugen på att hänga på de här entusiasterna nästa helg: Tråkigare kan man ju ha en lördag, eller hur?

Bara vanligt vatten

I går blev det 3 kilometer simning i öppet vatten. Nu är det bara två veckor kvar till Vansbrosimmet så det gäller att hålla sig ovanför ytan. Teresia hade varit på bröllop kvällen innan och druckit allt annat än vatten. Det straffade sig...
" - Åhhh jag är sååå varm! Det känns som att simma i kokande vatten" kved hon med jämna mellanrum hela passet igenom.

Våtdräktshaveri

Den 7 juni var det dags för årets premiärdopp. Vi trodde att kylan skulle vara det största hindret. Vi hade fel. Den hårdaste utmaningen för Teresia visade sig bestå i att få på sig själva våtdräkten. Det kan definitivt bli ett stort problem om vi går över till triathlon...