Gårdagens eftermiddag spenderade jag och barnen på en närliggande strand med några vänner. Mitt i all lek, pannkaksätning och glasstjatande lyckades en kompis barns uppblåsbara dinosaurie slita sig loss och flyta ut till havs (nåja, sjöss). Eftersom jag tränar inför Vansbrosimmet var det tydligen självklart för alla att det var jag som skulle simma ut och hämta det förrymda urtidsdjuret.
Jag sprang ut i vattnet med samma entusiasm som Pamela Anderson i "Baywatch" på den tiden då det begav sig (nja, mina uppblåsbara kuddar är möjligtvis någon modell mindre, men va fan jag har ju faktiskt ammat två barn).
När jag började simma utåt kände jag dock hur något slingrade sig kring mina ben och armar. Jag provade att byta riktning men det blev bara värre. UNder vattenytan var hela området täckt av tjockt sjögräs. Med bilden av gäddor och ålar i bakhuvudet simmade jag snabbt tillbaka in till stranden.
Efter mycket kämpande lyckades vi ialla fall rädda djuret eftersom det flöt i land längre bort och som hjältar återvände vi till skaran av beundrande barn och föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar