Rapport från sjukstugan

Jaha...idag var det tänkt att jag skulle på löpträningskurs men som vanligt blev planerna ändrade pga. sjukdom. Istället för att träna har jag varit på ögonakuten med min äldsta son som drabbats av en infektion. Min man har samma infektion och ligger nedbäddad med knallröda ögon, hög feber och ont i halsen. Som jag skrivit tidigare är vi dessvärre väldigt vana vid sjuka barn, men man blir ju ändå så trött. Jag dränker mig och lillkillen i handsprit och hoppas på det bästa.

En liten rapport från dagsläget:

Antalet influensor den senaste veckan: 3 av 4 familjemedlemmar. (troligtvis den beryktade svininfluensan)
Antal ögoninfektioner: 2 av 4 familjemedlemmar
Antal personer som behöver min hjälp med i stort sett allt: 3 av 4 (eller 4 av 4 om man räknar med mig)
Antal måltider de senaste dagarna där alla varit samlade: 0
Antal tvättar för att döda virus: Oändligt många...
Antalet mediciner i hushållet: Totalt tappat räkningen

Jaja, nu har jag gnällt färdigt. Vid 19.30 när de andra somnat tar jag med mig hunden åt på en långrunda. Det ska bli helt fantastiskt.

Obalans

Hoppas att det inte kommer att gå så här fort...


Teresia har ju tyvärr inte varit så aktiv här på bloggen den senaste tiden, men hon ligger definitivt inte på latsidan när det gäller träningen. Hon har precis införskaffat ett par rullskidor och försöker övertyga mig om att prova dem...Träning på rullskidor är antagligen ett måste inför Vasaloppet, men jag bävar ändå inför att spänna fast mig på plankor med hjul...

Min balans är inte den bästa så snabba hjul+inga bromsar +hård asfalt låter inte som en bra ekvation i mina öron.

Cirkelträning

Äntligen helg! Jag avslutade arbetsveckan med ett cirkelpass i gymmet. Jag varvade 5 minuters snabba intervaller på löpbandet med 5 minuters styrketräning av axlar, ben, mage, rygg och armar. Det tog sammanlagt 55 minuter. Jag lärde mig programmet av Teresia när jag anlitade henne som PT och det känns som grymt effektiv träning!

I dag har jag nöjt mig med en långpromenad med hunden, vilar upp benen inför morgondagens löpträning.

Morgonpiggt löfte

Jag har kommit fram till att jag måste ge morgonträningen en till chans. Framförallt för att det är så tidseffektivt att träna när resten av familjen sover. Dessutom kommer min hund Bulten att uppskatta det något enormt. Därför lovar jag härmed att genomföra två morgonpass nästa vecka. Det innebär att jag måste gå upp 05.30 för att springa en mil två morgnar nästa vecka...

Jag vet att det kommer kännas kallt, mörkt och tungt, men är helt övertygad om att det är en vanesak. Om inte annat så är det ju en utmaning och sådana gillar jag ju starkt.

Löpträningskurs

På söndag ska jag på löpträningskurs! Det är en elitlöpare som anordnar en halvdagskurs i löpteknik. Ska bli hur kul som helst! Återkommer med rapport.

Herr Svininfluensa på besök

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen och det finns tyvärr en tråkig anledning till det; Wille har haft svininfluensa. Han har haft hög feber och extrem hosta i en vecka, men är nu äntligen bra igen. Han har inte testats ännu, men hans läkare trodde att det var just svininfluensan han drabbats av.

Det var en rätt tuff vecka med väldigt mycket mediciner och väldigt dålig sömn. Hans astma gör ju inte saken bättre och så fort han blir sjuk krävs det 4-5 olika mediciner. Trots det har han knappt kunnat ligga ner pga. hostan och även blödit näsblod. Wille har ju haft astma sedan han var tre veckor och hans första år tillbringade vi i stort sett på barnakuten. Vi är med andra ord ganska vana vid sjuka barn.

Mitt i alltihop har jag ändå lyckats träna, det är faktiskt en förutsättning och andningshål i kaoset.

Det kunde varit jag

Minns ni att jag blev tillfrågad om jag kunde agera modell för några bilder till jobbet? Wille blev tyvärr sjuk just den dagen bilderna skulle tas och min kollega Maria fick ställa upp istället. Jag har nog aldrig varit så tacksam över några små dagisvirus :)

Klicka här för att se vad jag slapp göra

Sola skiner alltid i Karlstad

I eftermiddag bär det av till mina svärföräldrar i Karlstad. Jag längtar redan. Förhoppningsvis blir det en helg med kålpudding, shopping, promenader, hembakt bröd och låååånga löppass. Jag är inbiten Stockholmare, men Karlstad hamnar inte långt efter på listan över favoritstäder.

Mysträning

I går kväll var jag ute på ett mys-löppass. Det betyder att man hela tiden håller sig i bekvämlighetszonen och har relativt låg puls. Jag tror att de flesta som tränar en del förstår vad jag menar. För att förbättra sin kondition måste man pressa sig över den här nivån, men mys-passen har en helt annan funktion. De är helt enkelt trevliga och kräver inte så mycket mentalt. Dessutom är de skonsamma för kroppen och funkar bra som återhämtningsträning.

Hur som helst så kunde jag glädjande konstatera att mys-hastigheten höjts, dvs jag kan numera springa snabbare men med samma låga puls. Jag har helt enkelt fått bättre kondition och jag är övertygad om att det beror på spinningen och cyklingen.

Så fort knäet är riktigt stabilt ska jag dra igång löpningen på allvar och satsa på en grymt bra miltid. Men då är det inte längre mysträning vi pratar om...

Min supersyrra

Jag måste bara hylla min supersöta storasyster! Hon har tre barn under fem år, en man som gått på kryckor de senaste fyra månaderna, hus, trädgård, jobb....osv. Trots det (eller tack vare?) är hon så grymt stark! Det bevisade hon i går när hon besökte armbrytningsklubben för första gången. Visst måste hon finslipa på tekniken, men de var imponerade av hennes råstyrka. Jag är så stolt! Och nästa gång hänger jag självklart med...

Min syster:

Model

I dag blev jag tillfrågad på jobbet om jag kunde agera modell för några bilder till en webbsida. Jag försökte förklara att jag verkligen inte blir bra på bild, men det gick inte riktigt fram. Tydligen ska jag se ut som en klen liten sparris (?) och bära på enorma tyngder. Låter spännande...fortsättning följer...

Steg för steg

Jag berättade i ett tidigare inlägg om stegtävlingen på jobbet. Jag trodde att jag tränade en hel del, men folk är ju helt galna! En del rapporterar in runt 40 000 steg per dag! Hur är det möjligt? Jaja, tävingsmänniska som jag är så lägger jag in en högre växel. Eller så får jag väl sitta och skaka den där stegräknare en hel dag istället :)

En rak höger

I går fick jag ingen plats på mitt favorit-spinning-pass så jag bestämde mig för att boxas istället. Det var inte första gången, men det var ett tag sedan sist. Jag gillar inte att skryta, men faktum är att min gammel-farbror (eller liknande) var svensk mästare i flugvikt någon gång på det glada 40-talet. Så jag har sporten i blodet :)

En dålig dag

Jag tror att jag vaknade på fel sida i morse. Eller rättare sagt; jag vaknade som vanligt i barnens säng, balanserades längst ut på kanten i en väldigt konstig ställning. De kräver nämligen att jag ska hålla i deras händer och fötter samtidigt som jag sover. Det faktum att jag bara har två händer och att de tillsammans har åtta händer och fötter verkar ha gått förbi åtminstone tvååringen totalt.

Hur som helst så var hela morgonen allmänt kaosartad med barn som skrek efter speciella önskemål ("dinosaurieglas som blir svarta när man häller kallt vatten i dem" eller "knäckemackor som inte går sönder fast man bankar på dem".)

Mamman och pappan hade självklart också vissa önskemål, alltifrån existensiella ("ett eget liv") till mer akuta ("kaffe..kaffe...jävligt starkt kaffe").

Den fantastiskt uppstressade stämningen toppades av en ond fot som skulle klämmas ner i ett par höga stövletter och ett ovanligt kyligt oktoberklimat. Jag var helt enkelt skitsur när jag kom till jobbet och ville helst åka hem till min syster och gråta.

Men sedan fick jag en present (se bild) av en omtänksam kollega och nu känns det åtminstone liiiite bättre.