Jag tror att jag vaknade på fel sida i morse. Eller rättare sagt; jag vaknade som vanligt i barnens säng, balanserades längst ut på kanten i en väldigt konstig ställning. De kräver nämligen att jag ska hålla i deras händer och fötter samtidigt som jag sover. Det faktum att jag bara har två händer och att de tillsammans har åtta händer och fötter verkar ha gått förbi åtminstone tvååringen totalt.
Hur som helst så var hela morgonen allmänt kaosartad med barn som skrek efter speciella önskemål ("dinosaurieglas som blir svarta när man häller kallt vatten i dem" eller "knäckemackor som inte går sönder fast man bankar på dem".)
Mamman och pappan hade självklart också vissa önskemål, alltifrån existensiella ("ett eget liv") till mer akuta ("kaffe..kaffe...jävligt starkt kaffe").
Den fantastiskt uppstressade stämningen toppades av en ond fot som skulle klämmas ner i ett par höga stövletter och ett ovanligt kyligt oktoberklimat. Jag var helt enkelt skitsur när jag kom till jobbet och ville helst åka hem till min syster och gråta.
Men sedan fick jag en present (se bild) av en omtänksam kollega och nu känns det åtminstone liiiite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar