Rekord!

Igår eftermiddag var det återigen dags för barnkalas. Jag måste ha slagit någon slags rekord när det gäller antalet besökta/anordnade barnkalas de senaste två månaderna. Om inte, så satte jag i allafall ett nytt slags personbästa igår; jag klarade sex stycken chins! Och ja...jag gjorde dem i kalaskläder ;)

- 22

Igår hade jag planerat att åka skidor, men när jag vaknade stod termometern på -22. Jag vet att det troligtvis klassas som försommarvärme i vissa delar av Sverige, men för mig innebär det sinnessjuk kyla. Jag tog med mig båda barnen till Sats istället och körde ett intervallpass på löpbandet.

Niclas retade mig hela dagen för att jag bara åker skidor när det är perfekta förhållanden, men jag räknas kallt (!) med att det kommer vara -5 och sol på Vasaloppet.

En annan klassiker

Jag gillar att ha folk omkring mig och umgås gärna med vänner. Häromdagen var vi inte färre än sju barn och tre vuxna som skulle utfodras efter dagis. Jag och Frida slängde ihop en riktig 70-talsklassiker; ostgratinerad kassler med ananas.

Både barnen och vi var riktigt nöjda :)

Veckans sista pass...

...består av skidåkning imorgon förmiddag. Blä.

Att tänka på när det känns tungt

När man står inför en stor utmaning som t.ex Vasaloppet eller långdistanslöpning har den mentala inställningen stor betydelse. En tjej jag känner jämförde Lidingöloppets beryktade Aborrebacke med hennes tre förlossningar, drog slutsatsen att det var en baggis och sprang hela vägen upp. Hon gick i mål på 2.35 och har en silvermedalj hemma på väggen.

När jag tycker något känns jobbigt brukar jag jämföra med det här:

När Wille var tre veckor drabbades hela familjen av RS-virus. . Wille blev slö och fick andningssvårigheter så vi blev inlagda på sjukhus i drygt 5 dygn. Jag hade 39 graders feber och hosta.

Under dessa fem dygn följde ett strikt schema. Var 2-3 timme skulle Wille inhaleras, bytas, vägas, matas, vägas igen, bytas igen, och därefter sövas. Sedan skulle jag rapportera vikt och matintag till personalen. När allt detta var gjort återstod det oftast mindre än en timme tills det var dags igen.

Under dessa fem dygn fick jag alltså sova högst en timme i taget. Jag var ensam, orolig för min lilla bebis och sjuk. Niclas var hemma med Max som var 2 år. Dessutom höll vi precis på att sälja vår dåvarande lägenhet och jag försökte ordna med styling och visning via telefon från sjukhuset.

Efter ungefär två dagar var jag så övertrött att jag inte kunde somna. Dessutom började få konstiga resonemang om att sömn egentligen var onödigt och något jag lika gärna kunde klara mig utan.

Efter ytterligare några dygn förstod jag inte längre riktigt vad folk sa till mig. Jag förstod orden, men kunde inte sätta ihop dem till ett sammanhang. Jag började gråta för minsta anledning och kunde inte ta några som helst beslut.

Efter fem dygn var faran över och vi blev utskrivna. Dessvärre slutade inte problemen där, utan resulterade i en kraftig förkylningsastma som krävde oändligt många fler sjukhusbesök och daglig medicinering. Dessutom fick han RS-virus en gång till ett år senare. Men det är, som man brukar säga, en helt annan historia...

Wille hos doktorn

Wille gör lungtest

Wille och jag

Lost

Jag har oftast inget emot att umgås med killar. Tvärtom så är många av mina vänner av det motsatta könet och på en tidigare arbetsplats var jag ensam tjej bland tio killar. Men igår fick jag en överdos av testosteron....

Det började på eftermiddagen på Sats Zenit. Efter att sprungit mina 6x800 meters löpintervaller gick jag ner till avdelningen för fria vikter för att träna axlar och rygg. Därinne var det riktig källar-gym-stämning och fullt av killar såg ut att äta såna som mig till frukost (eller använda mig som vikt vid bicepscurl). Jag drog ett djupt andetag, smög in och använde samma taktik som mot aggressiva hundar; gjorde inga hastiga rörelser och undverk ögonkontakt.

Sedan var det dags för möte på cykelklubben som vi ska köra Vätternrundan med. Av de 50 personer som samlats var 99% män i 45-årsåldern. Det vimlade inte direkt av höga stövlar och små söta blusar om man säger så. Behöver jag säga att jag kände mig liiite utanför i fikapausen?

Till sist åkte jag hem till min familj som består av, just det, en man, två pojkar och en HANhund.

I dag har jag ett starkt behov av att köpa något rosa, glittrigt och riktigt riktigt tjejigt...

Dröm

I natt drömde jag att jag och Robinson-Robban deltog i ett spinning-cirkel-pass på Sats. Robban hade en lång hellugg som hela tiden la sig framför hans ögon och vi var något slags team i parövningarna som bestod av bland annat utfall och vävning (?)...

Det var ett ganska ansträngande pass, framförallt pga. att jag hade på mig ett par stora simglasögon som hela tiden immade igen och dessutom passade två busiga pojkar. Instruktören försvann mitt i passet men dök upp lite senare för att bjuda alla på dumplings...

Ja, det var väl det.

Effektiv

Jag gillar när det går snabbt och gillar effektivitet, vare sig det gäller träning eller jobb. Det har tydligen inte gått mina kollegor förbi och idag fick jag en...hm...sång tillägnad mig:

Titta Titti

Och nu tänjer vi på Titti så hon orkar lite till,
Så hon orkar lite till.

Titta på Titti, titta på Titti
Hon jobbar i hundranitti, Titti.
Men inte Klabbe, men inte Klabbe,
Han ej hälften så snabb é – Klabbe.

Men Titti har väl inget alls emot det – kan man tänka
Huvudsaken är väl att det rör sig – tycks hon tänka

Och titta Titti här, och titta Titti där
Och titta Titti över allt ska hon va me’.
För hon ska skriva här och hon ska skriva där
Och uti det projekt me’.

”En ny broschyr – jag fixar de’
Ja, innan lunch jag hinnar me’”
Och titta Titti här, och titta Titti där
Och titta Titti – snabb hon e’!

Heja Jill!

I morse var spinningen lite roligare än vanligt eftersom min vän Jill bestämt sig för att följa med. Jill tränar också en del, men satsar desto mer på sin superkarriär. Senaste gången vi tränade tillsammans var väl när vi som tolvåringar gick på danskurs hos Emilio Ingresso...

Hur som helst så blev jag glatt överraskad när jag lyckades locka med henne på spinning kl. 06.45 en tisdagmorgon :)

Hon var jätteduktig och jag tror inte att det är helt uteslutet att hon följer med fler gånger.

Världens bästa Bulten

Ibland brukar min hund Bulten följa med mig ut och springa. I början av rundan är han alltid pigg och glad, men efter några kilometer brukar han vilja ta längre och längre pauser och verkar lite seg. Eftersom jag är en omtänksam matte blir jag ju självklart orolig och tar det extra lugnt. Tänk om han blir överansträngd och får en hjärtinfarkt eller något?

Det visade sig dock att min oro är helt överflödig. När vi var hos veterinären för några veckor sedan konstaterade han att det inte finns någon som helst chans att jag skulle ha bättre kondition är Bulten eller att mina rundor skulle kunna trötta ut honom för mycket. Hur mycket jag än tränar kommer han alltid orka hänga med i mitt tempo. Den enda anledning till att han saktar ner är helt enkelt för att han är 1) lat eller 2) har tråkigt! Nu vet jag i alla fall vem som ska få springa i alla uppförsbackarna i fortsättningen..

Några andra små egenheter hos skådis-fejk-Bulten:

Han är livrädd för hundar av sin egen ras. En gång besökte vi en rasträff med resultatet att Bulten hoppade (!?!) rakt upp i Niclas famn och satt där darrandes resten av dagen...

Han gråter av svartsjuka när barnen sitter i Niclas knä. Han vägrar dock att sitta i mitt knä och springer och gömmer sig om jag försöker locka upp honom.

Han är otroligt skotträdd och vägrar att gå en meter om någon smäller ute. Ja, jag har fått bära honom hem...(väger 24 kilo). Om han är hemma så gömmer han sig i badkaret eller längst inne i Niclas garderob.

Han äter allt ifrån ruccolasallad till turkisk peppar och aioli.

En gång snodde han alla Ninas (Niclas syster) julklappar under granen och öppnade dem lite hörnen för att kolla om det var hundgodis i...

Tredje gången gillt?

Jag funderar på att gifta om mig. Min man vet ingenting ännu, men det är nog ingen fara, han brukar vara ganska förstående. Nej, men skämt åsido så har vi redan gift oss två gånger; en gång protestantiskt i Sverige och en gång katolskt i Österrike. Tredje gången vill jag att det ska vara så här

Ps. Jag ÄLSKAR Elvis och har vuxit upp stirrandes på hans namnteckning i min mammas autografblock...Ds.

Varför jag inte gillar pilates...

Armarna värkte. Benen värkte. Men mest av allt värkte det i fötterna som krampaktigt försökte klamra sig fast vid pilatesbollen.
" Hmm...bra Titti", sa Frida bakom kameran och fortsatte:
"Men måste du se så jävla sur ut?"

Det började med att Frida skulle göra en inredningsplåtning och övertalade mig att hjälpa till. Som vanligt var jag alldeles för godtrogen och plötsligt hade min medverkan gått från "att vara suddig lite så där i bakgrunden" till att "ligga iklädd enbart träningskläder i de mest underliga positioner". Så nu låg jag alltså där och försöka utöva pilates medans Frida knäppte bild efter bild. Det fanns dock ett stort problem: varken jag eller Frida hade någonsin utövat Pilates.
"Det är ingen fara" sa Frida glatt och googlade efter pilatesövningar.
"Det vore toppen om du kan göra den här...skulle bli grymt snyggt på kort..." sa hon och pekade på en ställning som såg ut att vara bäst lämpad för ormmänniskor. Eller iallafall inte för såna som precis fött barn och helst inte vill visa sig iklädd träningstopp inför 100.000 läsare.
Men nu låg jag ändå där, i den där orm-ställningen.
"Sträck lite mer på armen...och le. LE!! LE!!" skrek Frida.
Och jag log.
När vi var små brukade Frida ofta klä ut mig i de mest fantasifulla kreationer och ta kort. Och jag, en bekräftelsetörstande lillasyster, ställde gärna upp. Och nu när jag ligger där, leende till bristningsgränsen med kramp i vaderna, inser jag att ingenting, absolut ingenting, har förändrats de senaste tre decennierna...

My hubbie

Många undrar om min man tränar lika mycket som jag gör. Det gör han inte, men han är ändå en naturbegåvning när det gäller cykling. Vi provade att cykla till stan tillsammans några gånger i somras, men det slutade bara med att jag var grymt arg över att han var snabbare och anklagade honom för fusk. Jag skällde till och med ut honom när jag glömde klicka ur pedalerna och ramlade rakt i gatan (jag tävlingsmänniska? nääää.....).

Här är han iallafall, the love of my love and father of my children:

I helgen...

...blir det ett riktigt jobbigt löppass på bandet. Funderar på 10 x 800 meter i tröskelfart. Får blodsmak bara jag tänker på det...

Måltider

Som ni säkert vet står Vasaloppet högst upp på min to-do-lista just nu, men när det är avklarat kan jag få ägna mig åt min favoritsport ett tag; löpningen. Den 28 mars är det nämligen dags för Premiärmilen.

Premiär går på en flack och lättlöpt bana och är alltså som gjord för att sätta nya personliga rekord. Min träningskompis Mattias siktar på att gå i mål på under 40 minuter, medan jag är nöjd med lite mer blygsamma 46 minuter.

Förhoppningsvis kommer jag uppnå det genom att fortsätta med 800-metersintervallerna, men även lägga in lite tempo- och distanspass utomhus så fort vädret är lite mildare.

Kl. 08.30...

...var dagens träning redan avklarad. Det blev ett konditions/styrkepass i jobbgymmet. Varvade 1 km intervalllöpning med 1 km rodd i fyra omgångar. Sedan blev det styrketräning av rygg, bröst och mage.

Mutant

Vad är det med mina armar egentligen??? Jag la till lite styrketräning och poff så får jag biceps värdiga en normalbyggd man i sina bästa år. Jag har ingenting emot muskler, men min armar är helt oproportionerligt stora jämfört med resten av min kropp. Min kollega ville till och med fota (?!?) dem och visa sina vänner...

Sedan konstaterade vi att hon å andra sidan fått riktigt imponerande benmuskler av all bodypump. Om vi skulle slå ihop min överkropp med hennes underkropp skulle vi med största sannolihet platsa i Gladiator.

Taxi!

I Stockholm finns det många mer eller mindre suspekta taxifirmor. De allra flesta väljer nog att åka med kända bilar från Taxi Stockholm eller Kurir och därför måste de andra företagen göra allt de kan för att locka kunder.

I morse såg jag en taxi med skylten "God taxi". Menar de god (i motsats till ond) eller gud? Vet inte vilket som är värst, men är dock säker på att jag aldrig skulle sätta mig i den bilen.

Pulka vs. skidor

Okej jag erkänner; skidåkning är inte det roligaste man kan ägna sig åt. Om jag ska vara helt ärlig så är jag riktigt trött på att åka skidor. Jag är trött på att det är kallt, omständigt, tungt och långt. MEN...en sak är säker; jag ska ta mig från Sälen till Mora. Och sedan ska jag bara ägna mig åt mysiga inomhussporter tills det blivit vår och varmt.


Just nu skulle jag hellre åka pulka än skidor...(fin bild av min man)

AJ!

Igår var jag och min syster på Crosstraining, vilket är cirkelträning i grupp på Sats. Både jag och min syster är astigmatiska (har brytningsfel) och då kan man ha svårt att bedöma avstånd. Det resulterade i följande små missöden:

På en av stationerna måttade min syster lite fel och lyckades smälla till min hand med en viktplatta. Det gjorde riktigt ont och känns faktiskt fortfarande idag.

På en annan av stationerna skulle man ligga i en statisk magövning och kasta en medicinboll till varandra. Vi kastade dock bollen ständigt för kort eller snett vilket resulaterade i blåmärken på benen...

I dag blir det spinning på lunchen. Då sitter man åtminstone fast :D

Hur stark är jag?

Jag har ju lagt till en del styrketräning till den vanliga konditionsträningen. Tanken är ju att jag ska bli lite starkare inför framförallt Vasaloppet. Av någon konstig anledning är jag och min syster ganska starka i grunden och har lätt att bygga muskler. Som ni kanske vet så kom hon nyss 2:a i en öppen armbrytningstävling trots att hon är smal som en sticka (170 cm / 53 kg).

Hur som helst; det här klarar jag just nu när det gäller rena styrkeövningar:

Ungefär 45 armhävningar på raken
5 chins
8 x 3 dips
8 x 3 knäböj med 70 kilo

Återkommer med nya resultat om några veckor...

Jobbigaste passet någonsin...

Igår utsatte jag mig för en av de största prövningarna någonsin...det var nämligen dags för barnkalas (igen!). Jag hade 14 barn i huset under två timmar. 14 barn som skulle fika, leka, fiska, springa, fäktas...osv. Jag laddade lite innan med extra mycket kolhydrater och fyllde konstant på med vätska (starkt kaffe). Känner dock att återhämtningen kommer ta lite längre tid än vanligt :D

Snabba cash

Ikväll har vi barnvakt och ska verkligen utnyttja tiden maximialt. Efter jobbet blir det träning innan jag möte upp Niclas för en snabb middag. Sedan ska vi se "Snabba cash" och därefter åka till kompis examensfest. Jag tror att det blir en toppenkväll!

En riktig skitdag

I går var det en riktigt usel dag, åtminstone morgonen. Det började med att bil 1inte startade pga. urladdat batteri. När jag försökte öppna bil 2 så hade nyckeln till den laddats ur (?!?). Hatar teknik när den inte funkar...Efter mycket strul fick jag upp dörren manuellt, men då gick larmet igång...

När jag väl kommit till dagis så visar det sig att min syster precis haft inbrott i sin bil på parkeringen. Några idioter har slagit in rutan och snott gps och handväska. Eftersom väskan innehöll både nycklar och plånbok var hon tvungen att spärra ALLT och byta lås hemma :(

Lite senare på dagen skulle jag och Teresia testa ett nytt skidspår i Hellas. Det var dock inget spår utan en isig sörja som vi slet oss igenom. Vi åkte vidare till vårt avnliga spår och fick åtminstone ihop 17 km på drygt 90 minuter.

Jaja, dagen avslutades iallafall på ett mycket trevligt sätt hemma hos en kompis som fyllde år och bjöd på tårta.

Vilodag

I dag är det något så ovanligt som en planerad vilodag. Jag ska varken springa, spinna eller gå låmgpromenader utan bara ta det lugnt. Även om jag inte upplever min vardag som stressig så är det tydligt hur mycket tid det blir över de dagar man INTE tränar. Inga väskor som ska packas i och ur, inga extra duschar, inga restider till och från gym utan massor av TID till annat. Kanske ska passa på och rensa bort julsakerna hemma...?

På glid

I går åkte jag och Teresia 12 km skidor på ungefär 1 timme. Det kändes riktigt bra! Det var väldigt bra förhållanden med lagom temperatur och bra glid. Dessutom var vi nästan ensamma i spåret. På torsdag blir ett långpass på ungefär 3 mil.

Mmmm...at

Jag har känt mig lite trött och hängig på sistone och dragit slutsatsen att jag behöver mer energi, dvs. mer mat. Under hösten ökade jag framförallt ökat intensiteten i träningen, men glömde att öka portionerna. Mitt mål med träningen är ju inte att gå ner i vikt, utan må bra och bli bättre, starkare och snabbare. Jag tror lite extra mat kommer göra susen!

På gång!

I går var jag på en mycket givande teknikkurs i längdskidåkning. Vi fick bland annat öva på stakning, frånskjut och att åka utan stavar. Det sistnämnda var riktigt jobbigt, framförallt i uppförsbackarna. Hur som helst var det riktigt kul och jag känner mig mer laddad än någonsin! I morgon (måndag) kväll ska jag och Teresia ut och åka tillsammans. Jag misstänker att hon kommer dra ifrån mig utan problem....men så är hon ju faktiskt norrlänning också :D

Kl. 07.10 på Sats Regeringsgatan

I morse blev det cykling + core...

"Hur hinner du?"

Min syster som också tränar rätt så mycket...

Jag tränar 5-6 ggr/vecka och den absolut vanligaste frågan från omgivningen är "Hur hinner du?". Precis som många andra har jag 2 småbarn, hund, hus, jobb och man (kanske inte alltid i den prioriteringsordningen..., men jag upplever sällan att jag har så ont om tid att jag inte hinner träna.

Det mesta av min träning har jag valt att lägga vid sådana tider att det inte påverkar resten av familjen. Det innebär att det mest blir tidiga morgnar- och lunchpass. Jag väldigt morgonpigg så det passar mig perfekt.

Men, och det är verkligen ett stort MEN, även om jag tränar en hel del så har jag full förståelse för de som inte vill göra det. Huvudsaken är man ägnar sig åt något som man själv mår bra av.

Alla är olika..

Människor drömmer och längtar efter helt olika saker. Saker som får dem att må bra och känna sig lyckliga. Just nu längtar jag till mitt planerade långpass på torsdag tillsammans med min träningskompis Mattias. 16 km lugn löpning på snö...mmm...

Däremot längtar jag inte till morgondagens 12 km-runda i skidspåret...Men, som Teresia sa när jag beklagae mig inför det kommande Vasaloppet: "Vissa saker måste bara göras...".

Samtal med skidläraren...

Jag: Ehh....hej...jag ska åka Vasaloppet och skulle vilja gå er teknikkurs.
Han: Haha! Du får nog öva lite också. Men...mmm...visst. Kom hit på lördag med vallade skidor.
Jag: Okej, dem är ju vallade, men man kanske ska valla igen om man åkt på dem?
Han:Ja det är nog en bra idé.
Jag: (funderar: Hur ofta ska man valla egentligen???) Okej, hm, hur ska jag valla då?
Han: Det beror ju på vad som sitter på skidorna nu. Om du har vallat kallt eller varmt.
Jag: (funderar: Kallt? Varmt? Det är väl alltid kallt när man åker skidor eller? Det är väl en förutsättning för att snön ska ligga kvar...?) Alltså det är ju inte jag utan min norrländska pappa, nej min kompis norrländska pappa som vallat...
Han: Jaha, och vad sitter på skidorna nu då?
Jag: Ehhh...skidvalla? Eller fästvalla? Eller glidvalla?
Han: Om han vallat varmt så måste du ju rugga bort det där och lägga nytt. Men om du vallat kallt så kan man ju styrka på en burk över.
Jag: (funderar: burk?? Med vad? Hårgelé? Majonnäs?) Okej...
Han: Mmm...just det. Bra, då ses vi på lördag då.
Jag: Okej.

Benpass och älgfilé

Jag är nyss hemkommen från ett hårt löp/styrkepass. Min syster peppade mig till att köra riktigt tunga benövningar. Trots att jag tränar var och varannan dag så har jag grym ångest inför Vasaloppet. Jag vet att jag borde ut i spåret istället för att nöta på löpbandet, men det tar emot...Jaja, det blir åtminstone ett skidpass nästa vecka + teknikkursen nästa lördag. Nu ska jag hem till min syster som fyller 34 år idag :D. De ska bjuda på älgfilé...mmm....