Att tänka på när det känns tungt

När man står inför en stor utmaning som t.ex Vasaloppet eller långdistanslöpning har den mentala inställningen stor betydelse. En tjej jag känner jämförde Lidingöloppets beryktade Aborrebacke med hennes tre förlossningar, drog slutsatsen att det var en baggis och sprang hela vägen upp. Hon gick i mål på 2.35 och har en silvermedalj hemma på väggen.

När jag tycker något känns jobbigt brukar jag jämföra med det här:

När Wille var tre veckor drabbades hela familjen av RS-virus. . Wille blev slö och fick andningssvårigheter så vi blev inlagda på sjukhus i drygt 5 dygn. Jag hade 39 graders feber och hosta.

Under dessa fem dygn följde ett strikt schema. Var 2-3 timme skulle Wille inhaleras, bytas, vägas, matas, vägas igen, bytas igen, och därefter sövas. Sedan skulle jag rapportera vikt och matintag till personalen. När allt detta var gjort återstod det oftast mindre än en timme tills det var dags igen.

Under dessa fem dygn fick jag alltså sova högst en timme i taget. Jag var ensam, orolig för min lilla bebis och sjuk. Niclas var hemma med Max som var 2 år. Dessutom höll vi precis på att sälja vår dåvarande lägenhet och jag försökte ordna med styling och visning via telefon från sjukhuset.

Efter ungefär två dagar var jag så övertrött att jag inte kunde somna. Dessutom började få konstiga resonemang om att sömn egentligen var onödigt och något jag lika gärna kunde klara mig utan.

Efter ytterligare några dygn förstod jag inte längre riktigt vad folk sa till mig. Jag förstod orden, men kunde inte sätta ihop dem till ett sammanhang. Jag började gråta för minsta anledning och kunde inte ta några som helst beslut.

Efter fem dygn var faran över och vi blev utskrivna. Dessvärre slutade inte problemen där, utan resulterade i en kraftig förkylningsastma som krävde oändligt många fler sjukhusbesök och daglig medicinering. Dessutom fick han RS-virus en gång till ett år senare. Men det är, som man brukar säga, en helt annan historia...

Wille hos doktorn

Wille gör lungtest

Wille och jag