Snart är det dags!

Väskan är packad, magen är pirrig och tävlingsnerven har börjat göra sig påmind. Allt är alltså precis som det ska! I morgon kl. 10 är det dags för avfärd till Mora. Äntligen!

Uppladdning, nedräkning och halsont

Vaknade i natt med halsont. Jag tror att all träning har gett mig ett ganska bra immunförsvar och jag har lyckats undvika både kräksjuka, influensa och förkylningar hela hösten. Men med tre dagar kvar till Öppet spår var det väl självklart att något litet virus skulle lyckas smita in...

Jaja, jag har iallafall påbörjat min kolhydratladdning och sitter precis med en stor flaska Vitargo framför mig. Jag gillar inte alls känslan av att vara kolhydratsvullen, men jag tror att de där extra glykogenförråden kan komma väl till pass i spåret.

Ännu ett pass på löpbandet...

...blev det i måndags. 12 km i lagom tempo och därefter 42 armhävningar på raken och lite situps. I morgon kväll tänkte jag åka 12 km skidor och det får bli det sista passet innan söndag

Ladda

Jag tog en sväng förbi Runners Store på lunchen och nu har jag allt jag kan tänkas behöva inför Öppet spår på söndag.

Ett helt vanligt telefonsamtal

Det skiljer bara drygt två år mellan mig och min storasyster och med undantag för en kritisk period i tonåren har vi alltid varit bästa vänner. Vi fick om möjligt en ännu bättre relation i och med att vi fick barn samtidigt. Mina söner och hennes döttrar är födda med bara några månaders mellanrum och har snarare en syskonrelation än beter sig som kusiner. Hon har även en son som snart fyller ett år och många i vår närhet är väldigt förvånade över att jag lyckades stå emot grupptrycket och nöjde mig med två barn. Vår relation förenklas mycket av att vi befinner oss i samma fas i livet och därmed har stor förståelse för varandras situation. Vem annars skulle orka med den här sortens samtal?

Telefonsamtal runt 07.49 en lördagmorgon

Jag: Hej...eller god morgon...(kokar gröt, släpper ut Bulten, plockar ur diskmaskinen och sätter på morgontv:n samtidigt) Har ni sovit gott?

Hon: Ja, jättebra. Minst två timmar i sträck. Belle blev rädd för Lills snarkningar så hon kröp ner hos oss. Ruben vaknade väl runt 4 och övade på att skaka galler i sin spjälsäng (kokar gröt och passar på att städa badrumsgolvet lite). Ni då?

Jag: Ja, jättebra. Jag fick sova i min säng ända till klockan 3 innan Wille vaknade av växtvärk. Niclas var ute några gånger med Bulten, han åt upp en barnsko igår och behövde väl kräkas. Jag undrar om han har fått bulimi eller nåt... AJ! Fan! (fäller ut killarnas lasersvärd med en snitsig enhandsröelse men råkar tappa telefonen en millimeter från gröten).

Hon: Mm...(lyssnar inte). Åh nej, nu har dem klätt ut Ruben till prinsessa igen och kör runt honom på den rosa disneybilen. Nej tjejer! Inte så fort! Var försiktiga med trollspöet så ni inte petar någon i ögonen!

Jag: Jaha, gulligt (har gått över till att sätta igång dagens första tvättmaskin). Killar!! Slåss inte med lasersvärden!!

Hon: Jaha, vad händer i helgen då? Nej Belle, du får inte bada nu! Belle klippte sig själv igår.

Jag: Toppen! Då slipper ni ju gå till frisören.

Hon: Apropå det, hur går det med killarnas vattenskräck och rädslan för att tvätta håret?

Jag: Jättebra. Vi löste det genom att raka av dem allt hår.

Maxi 5 år: Nu har vi apfrisyrer.

Wille 3 år: Mamma, maxi säger att jag är en apa!

Hon: NEJJ tjejer!!! Akta akvariet!! Fan, nu ramlade Ruben av bilen och har trasslat in sig tyllkjolen...

Jag: Just det, kanske borde städa akvariet...Batman ser ju inte ut längre...

Maxi 5 år: Mamma, det var inte Batman som dog, det var Spindelmannen. Willes fisk dog.

Wille 3 år: Är min fisk död??? Mamma vad är död?? Varför är han död??

Jag: Han dog för att pappa inte städade akvariet.

Hon: Vem har dött???

Jag: Spindelmannen dog häromdagen.

Hon: Jaha...NEJJ tjejer! Bär inte Ruben som en hängmatta, det gör ONT!!

Klick.

Bakbestyr

Min söta mamma ska ju följa med till Öppet spår som stöd. Jag bad henne lite försiktigt att fixa någon kolhydratrik middag och som den sanna matmor hon är tog hon sitt uppdrag på största allvar. Hon har inte bara lagat en enorm sats köttfärssås, utan även bakat två olika sorters powerbars som vi kan ha med oss i spåret. Jag tror det kommer bli en hit. Eller vad sägs om sega tranbärsrutor med vit choklad?

Igår...

...blev det 5 kilometer löpning + 55 minuter spinning. Alldeles lagom för att ruska av mig "sjukkänslan" hemma och förvandlas till en snäll, pigg och glad mamma igen.

Idag hann jag jobba exakt 15 minuter innan de ringde från dagis och det var dags att vabba igen. Oj oj, oj, vad ska man säga? Barn och deras baciller...

12.5 kilometer...

...på löpbandet hann jag med i dag. Har av någon konstig anledning börjat uppskatta långpass på löpband. Det är väldigt monotont och just därför även lite meditativt.

Män och deras gadgets

Familjens Svenssons nästa stora projekt (förutom alla mina lopp) är Niclas planerade vandring. Han och en kollega ska bege sig till norra Sverige i slutet av sommaren för att vandra och leva som ett med naturen i några dagar. Att leva som ett naturbarn verkar dock kräva en hel utrustning. Han har ägnat de senaste kvällarna åt att surfa runt bland extremt dyra vandrarkängor, tält, pannlampor och annat smått och gott.

Det här är dock inte första gången Niclas har ett nyfunnet intresse som kräver en hel del inköp. Hans tidigare hobbys i urval:

- Fridykning (och vanlig dykning). Vi har våtdräkter, cyklop och 4 par simfötter i garderoben...
- Minicoopers. En riktig bil på uppfarten och ungefär 20 dyra miniatyrbilar som pryder hyllan i vardagsrummet. Dessutom tvingade han iväg hela familjen på ett mini-cooper-luciatåg.
- Thaiboxning. Förrådet är fyllt med alltifrån lindor till svettiga boxningshandskar och någon form av judodräkt...
- Fotografering. Ett antal avancerade kameror med tillbehör samt lika många kameraväskor och stativ.
- Cykling. Han köpte inte 1 utan 3 nya cyklar förra säsongen...
- Helikoptrar. Han har ett antal stora radiostyrda helikoptrar och dessutom en simulator som han kan öva på under vintern. Jag håller tummarna varje gång han flyger eftersom varje krasch kostar en mindre förmögenhet.
- Klockor. Det enda intresset som är konstant.

Överraskning

Jag var hemma med sjuka barn hela dagen igår och hade ett starkt behov av att röra på mig när Niclas kom hem och bytte av mig vid sextiden. Jag hade inte bokat något pass utan åkte till SATS för att springa lite. Det slutade dock med ett dubbelpass på 9 km löpning + 55 minuter spinning! Jobbigt? Javisst! Men oj så pigg och glad jag är idag. Nu känner jag mig redo för en ny dag i sjukstugan :)

Kräkvarning

Just nu går livet i kräksjukans tecken. Båda barnen är sjuka och tvättmaskinen går på högvarv om man säger så...

Själv mådde jag också relativt illa efter det jobbiga intervallpasset i förrgår. Jag värmde upp i lugnt tempo 1 km för att sedan springa 6 x 1000 meter i tröskelfart. Riktigt jobbigt. Min kompis Mattias hade dock det ännu värre. Han siktar ju på 40 minuter på Premiärmilen och följer något väldigt avancerat program. Det var tempohöjningar hit och lutningar dit i ett galet snabbt tempo innan han blev så varm att han var tvungen att smita in i omklädningsrummet och svalka huvudet.

"Jaha, då förstår jag..."

Som ni säkert förstått av tidigare inlägg så har skidträningen känts tung och tråkig. I förrgår lånade jag Teresias skidor för att se om det skulle göra någon skillnad. HERREGUD!!! Det går inte att jämföra! Jag flög fram i spåret och åkte 2 mil utan att knappt bli törstig. Det kändes riktigt rolig för första gången och framförallt känns det nu troligtvis genomförbart att åka nio mil nästa helg.

Jag begav mig direkt till närmaste sportaffär och köpte nya skidor. Att åka på mina gamla hade varit som att springa marathon i Doc Martens kängor eller cykla Vättern runt med punka. Teresias pappa konstaterade redan innan jul att mina gamla skidor var alldeles för mycket uppruggade och därmed hade en för liten glidyta = tungt att åka. Jag borde lyssnat på en vis norrlänning redan för början...

Jaja, nu förstå jag i alla fall varför folk ser fram emot att åka skidor!

Spring i benen

När jag var knappt fyra år började jag och min syster på balett. Vi hade en fransk lärare som lärde oss konsten att göra plié och tilltalade oss mon cheri (men jag trodde att han sa monchichi). Det funkade faktiskt ganska bra, mycket tack vare att jag var vig som en gummimänniska på den tiden. Efter någon termin hade jag dock tröttnat på baletten och förklarade för min mamma "att jag hade alldeles för mycket hopp och spring i benen" för en så stillsam dans...

Springet i benet finns fortfarande kvar 27 år senare och det är få saker som gör mig så lycklig som att springa. Ikväll blir det tusenmetersintervaller på löpbandet :)

Berlin i bilder

En fantastisk minnesplats över förintelsens offer


Utsikt från hotellet






Niclas ville vila lite efter en lång dag på stan...


...så jag passade på att smita ner till hotellets gym och springa en mil


På väg ut på middag

Back from Berlin

Nu är jag tillbaka efter en riktigt mysig helg i Berlin! Den första dagen skulle vi gå på en alternativ rundtur för att få se annorlunda sidor av staden. Vi var sammanlagt fem deltagare på rundturen:

1. Vår guide Ben som (självklart) hade armébyxor, stora kängor, "torgvantar", pins med politiska budskap och stora piercings i öronen (såna som det blir stora hål av i öronen). Han var streetartist/tatuerare/guide...

2. Ett par från Austrialien som backpackat i några månader och självklart också hade torgvantar, stora kängor, piercings och hennafärgat hår. Hon var performanceartist och han var poet...

3. Jag och Niclas. Behöver jag säga att min rosa kappa, svarta stövlar och Marc Jacobs väska inte smälte in så bra...?

Det australienska paret bodde på ett hostel för 10 euro/natt och klagade över en snarkande man som de delade sovsal med. När de frågade var vi bodde och Niclas glatt pekade ut stans högsta skyskrapa ville jag bara sjunka genom jorden.

Hur som helst tog Ben med oss på en 5 timmar lång promenad genom ett Berlin vi aldrig hade fått se annars. Vi såg street art, grafitti, skateparker och mycket annat. Dessutom åt vi lunch ute (!) trots att det var -6 ute.

Jag kan varmt rekommendera den här sortens rundtur. De är gratis, men lever ju självklart på dricks från nöjda och glada turister. Kolla in deras hemsida!



Foton av demonstrationer


Ett av Berlins många konstverk



Vår guide Ben


En enorm väggmålning

Auf Wiedersehen!

Ubertidigt i morgon bär det av till Berlin för en förhoppningsvis riktigt mysig helg. Mina underbara svärföräldrar tar hand om hus, barn och hund medan vi shoppar och äter wurst med sauerkraut . Återkommer självklart med bilder efter helgen! Auf Wiedersehen!

Förvånad

Ibland blir jag faktiskt lite förvånad över min egen beslutsamhet. Igår hade jag bestämt mig för att åka minst 12 kilometer skidor. Jag vallade och tog bilen en mil till friluftsområdet. Väl ute i spåret upptäckte jag att jag vallat totalfel IGEN! Det var runt nollan och därmed ganska svårvallat. Glidet var obefintligt och jag fick mer eller mindre gå fram på skidorna. Efter 4 kilometer tog jag av mig skidorna, åkte hem, vallade om, åt en portion gröt och åkte TILLBAKA. Den här gången gick det något bättre och jag körde 8 kilometer till innan jag nöjde mig för dagen. Och jag som inte ens tycker om att åka skidor :)

Tack snälla mamma och pappa!

Papi

Mina snälla föräldrar har bestämt sig för att följa med mig och Teresia till Mora. Snälla mamma ska fixa middag kvällen innan (självklart pasta med köttfärssås) och gulliga pappa ska köra oss hem. Tack!

Hur mycket väger ett par löpskor...?

Jag bara undrar rent allmänt...det har ABSOLUT ingenting att göra med Ryan Airs maxvikt på 10 kilo för handbagage...

Berlin

Nu är det bara 3 dagar kvar till jag och Niclas åker till Berlin och jag har äntligen bokat hotell. Det råkade visst blir ett med gym iallafall, hoppsan! Nytt löfte: att inte packa ner träningskläder eller löpskor.

Det här med löpband

De flesta löpare verkar ha någonting emot löpband och tycker inte att det är "riktig" löpning. Jag springer gärna på löpband under den kalla årstiden och tycker faktiskt att det har vissa fördelar. För det första kan du ha full kontroll på vilken hastighet du springer i (förutsatt att det är rätt kalibrerat). Det innebär att du tvingas att hålla samma tempo hela tiden och inte omedvetet saktar ner när det blir jobbigt. För det andra är det relativt skonsamt för knäna jämfört med t.ex asfalt och bra för oss som har/har haft löparknä eller liknande skador.

Jag brukar springa intervaller på löpbandet (6-8x800 meter i tröskeltempo, i mitt fall runt 15 km/h). Nu har jag kommit in i en period när jag fokuserar på uthållighetsträning och hellre springer lite längre i lugnare tempo. I morse blev det 1 mil på Sats Zenit (54 minuter och 10 sek).

Men hur bra löpband än är så längtar jag självklart till våren och barmark när jag kan springa i skogen igen och verkligen får sträcka ut benen :)

The Office

Jag på min förra plats i det luftiga kontorslandskapet.

Efter vattenskadan i förra veckan (se tidigare inlägg) så har hela min avdelning fått flytta från det öppna, ljusa kontorslandskapet till en liten utbildningsal på nedre botten. Det finns inga fönster och det luktar gammal-gubbe-som-sovit-för-länge. Dessutom har det vissa likheter med serien The Office där alla retas och irriterar sig på varandra...Jag har roat mig med att göra en minus- och pluslista över min nya arbetsmiljö:

Minus:
Vi kommer antagligen vara kvar här i flera månader medan de återställer vårt våningsplan
Vi sitter så pass nära varandra att vi kan läsa på varandras skärmar. Det väcker lätt lite paranioda sidor till liv...
Det finns bara äckelkaffe på den här våningen (älskar kaffe)

Plus:
Maria och jag får äntligen sitta bredvid varandra (tjoho!)
Det finns bara äckelkaffe på den här våningen (dricker mindre kaffe nu)
Vi sitter så pass nära varandra att vi kan läsa på varandras skärmar. Kul att göra andra lite paranoida...(se bild)
Det är trots allt lite mysigt med påtvingad gemenskap.


Pelles varning efter att jag påpekat att jag kan se allt han skriver...

Coopers test

En PT på gymmet uppmanade mig att göra Coopers test för att testa min kondition. Coopers test kan göras på många olika sätt, men det här gick ut på att springa 3km så fort man kan. Nu kanske jag får nytta av alla intervaller som jag sprungit den senaste tiden? Återkommer självklart med resultat, ganska snart om jag känner mig själv ;).

På promenad i Karlstad

Nu är vi äntligen i Karlstad (se inlägget nedan)! Det här ska bli en riktigt lugn helg med god mat och mycket vila. En och annan långpromenad med Bulten brukar det dock bli och i morse gick vi en runda i Mariebergsskogen.

1 mil + 20 extra...

Igår förflyttade jag mig drygt 50 mil. Den första avverkades på gymmets löpband i ett behagligt tempo (10 km/h). Jag kände mig lite sliten och bytte den planerade skidturen mot ett lugnt återhämtningspass.

Därefter satte sig hela familjen i den fullastade bilen och började resan mot Karlstad. Det är ungefär 30 mil mellan Sthlm och Karlstad och jag körde den första sträckan till Örebro (20 mil). Efter att ha fikat var det Niclas tur att köra och jag lutade mig mig bakåt för att vila lite. Drygt en timme senare tittade jag upp igen, lagom för att mötas av skylten "Hallstahammar 10 km". Efter en millisekund av funderande insåg jag att Niclas tillbringat den senaste timmen åt att köra åt TOTALT FEL HÅLL!!!

Kalablik utbröt i bilen. Barnen skrek, jag skrek och Niclas försökte vända bilen. Efter att kallat honom diverse osmickrande namn lugnade jag ner mig och vi kunde fortsätta resan. Så småningom kom vi i alla fall fram, efter en liten omväg på drygt 20 mil...

Det här är dock inte första gången det blir strul när vi ska åka till Karlstad. En gång tog vi fel avfart i Södertälje, men insåg inte det förrän vi närmade oss Linköping.

En annan gång missade jag att tanka bilen (en liten, men ack så betydlig detalj) och fick motorstopp mitt på motorvägen. Jag var höggravid och ensam med Maxi och Bulten. Mina svärföräldrar kom och räddade oss och jag väntar fortfarande på att de ska reta mig för den lilla incidenten...

Träning, träning och lite mera träning

Igår morse var jag på Shape tillsammans med min vän Jill. Det var ett pass med funktionell styrketräning och balansövningar. Helt okej och ganska jobbigt. Fick ett sms av Jill idag där hon beskrev sin enorma träningsvärk :)

I morse var jag och min kollega Maria på Core i jobbgymmet. (Detta var innan vi var medvetna om vattenläckan, se inlägget nedan). Ganska skönt att fokusera på magen och ryggen under 45 jobbiga minuter.

Nu återstår det två pass innan vi åker till Karlstad för en lugn helg. I morgon blir det dubbelpass spinning och på fredag blir det en tur i skidspåret.

Bara vanligt vatten

I morse när jag kom till jobbet fick jag en chock. Hela mitt våningsplan hade drabbats av en enorm läcka och det rann ut vatten genom dörrspringan. Hela golvet var täckt av vatten och brandmän sprang runt därinne för att lokalisera skadan. Det visade sig att en sprinklerkoppling gått sönder och uppenbarligen släppt lös väldigt mycket vatten. En liten stund senare hade vattnet hunnit rinna ner ytterligare två våningar...

Det hela kommer troligtvis ta väldigt lång tid att sanera och under tiden får vi klämma ihop oss i ett konferensrum. Det blir nog en hel del hemmajobb den närmaste tiden. Tur att vi jobbar med försäkringar åtminstone...

Riktigt strulig dag

Gårdagens träningsrunda var allt annat än rolig. Jag hade planerat att åka skidor och strök på lite extra fästvalla "för säkerhets skull". Väl ute i spåret visade sig dock att det inte var nödvändigt. Jag kom INGENSTANS och var mer eller mindre tvungen att gå fram på skidorna och staka i nedförsbackarna. Efter fyra kilometer försökte jag skrapa bort en del av vallan med staven, vilket resulterade i att jag istället fick valla på både stavar och vantar...Nåja, det var åtminstone inga problem att komma uppför backarna...

Efter 16 kilometer tog jag av mig skidorna och gick tillbaka till bilen som vägrade att starta. En uppsättning startkablar och en snäll färdtjänst-chaufför räddade mig ur knipan och jag kunde åka hem.

Väl hemma upptäckte jag att jag tappat ett av de diamantörhängen som Niclas gav mig på vår bröllopsdag förra året. Innan ni drar slutsatsen att jag är korkad som idrottar med dyrbara smycken, så vill jag försvara mig med att de hade säkerhetslås och att jag ALLTID har dem på mig.

Jag är inte speciellt materiell av mig, men just dessa örhängen betydde mycket för mig. Det verkar dock som om det kommer ordna sig med hjälp av försäkringsbolaget.

Missa inte...

..."Gröt, svett och klistervalla" ikväll kl. 21 på svt 1. Jag kommer sitta bänkad.