När jag var knappt fyra år började jag och min syster på balett. Vi hade en fransk lärare som lärde oss konsten att göra plié och tilltalade oss mon cheri (men jag trodde att han sa monchichi). Det funkade faktiskt ganska bra, mycket tack vare att jag var vig som en gummimänniska på den tiden. Efter någon termin hade jag dock tröttnat på baletten och förklarade för min mamma "att jag hade alldeles för mycket hopp och spring i benen" för en så stillsam dans...
Springet i benet finns fortfarande kvar 27 år senare och det är få saker som gör mig så lycklig som att springa. Ikväll blir det tusenmetersintervaller på löpbandet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar