Gårdagens träningsrunda var allt annat än rolig. Jag hade planerat att åka skidor och strök på lite extra fästvalla "för säkerhets skull". Väl ute i spåret visade sig dock att det inte var nödvändigt. Jag kom INGENSTANS och var mer eller mindre tvungen att gå fram på skidorna och staka i nedförsbackarna. Efter fyra kilometer försökte jag skrapa bort en del av vallan med staven, vilket resulterade i att jag istället fick valla på både stavar och vantar...Nåja, det var åtminstone inga problem att komma uppför backarna...
Efter 16 kilometer tog jag av mig skidorna och gick tillbaka till bilen som vägrade att starta. En uppsättning startkablar och en snäll färdtjänst-chaufför räddade mig ur knipan och jag kunde åka hem.
Väl hemma upptäckte jag att jag tappat ett av de diamantörhängen som Niclas gav mig på vår bröllopsdag förra året. Innan ni drar slutsatsen att jag är korkad som idrottar med dyrbara smycken, så vill jag försvara mig med att de hade säkerhetslås och att jag ALLTID har dem på mig.
Jag är inte speciellt materiell av mig, men just dessa örhängen betydde mycket för mig. Det verkar dock som om det kommer ordna sig med hjälp av försäkringsbolaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar